Edvins Kängor

Hem » Uncategorized » Den agrara revolutionen 1700-1870

Den agrara revolutionen 1700-1870

Det var titeln till ett föredrag som jag på lite underliga vägar fick en inbjudan till genom ett mail som damp ner i inkorgen.
Föga upphetsande titel, men jag tog mig ändå tid att skumma igenom recensionen i inbjudan, där man utlovar ”en föreläsning som kan kallas en verklig allmänbildningsförhöjare!”. Föreläsningen utgår från en bok, skriven av professorn i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet, Carl-Johan Gadd. Recensenten, DN:s utrikeskorrespondent Nathan Shachar skriver om boken: ””Den agrara revolutionen” är en av de lätt räknade fackböcker som fått en att rysa vid tanken på att den aldrig skulle ha korsat ens spår”.
Föreläsare vid föredraget var bokens författare, ovan nämnde professor Gadd.
Kunde ju ändå vara lite intressant, tänkte kamraten och jag, och förförda av superlativerna i inbjudan anmälde vi oss till föredraget, med hopp om att bättra på vårt kulturhistoriska kunnande.
Vi kom dit, och hamnade vid samma bord som en lokalkändis, som fyller 90 i år. Vi kunde inte låta bli att notera att hans närvaro inte påverkade församlingens medelålder mer än vår.
Det som nu följde var inget annat än en alldeles utmärkt lektion i Värdelöst Vetande. Carl-Johan Gadd är som professor föga övertygande när han bläddrar bland sina OH-bilder, som han efter en stund lyckas blanda ihop i en salig röra.
Under den första timmen framkommer just inget mer än vad jag kunnat läsa mig till i inbjudan. Nu följer en kaffepaus, sedan drar professorn igång igen och ägnar kommande kvart åt en OH-bild föreställande två cirkeldiagram som förklarar ”fördelningen av jordnaturerna år 1700 och 1878”, följt av en redogörelse av ”hemmansklyvningens effekter”.
Professorn svamlar antingen osammanhängande eller fastnar i långdragna utläggningar för att i någon mån försöka svara på någon av de få frågor som ändå ställs av publiken, förmodligen mer av artig hänsyn till föreläsaren än av ren vetgirighet.
När föreläsningen äntligen är slut, trots att professorn bedyrar att ”jag kan prata hur länge som helst”, kan jag summera de sämst spenderade två och en halv timmarna på bra länge. Den har egentligen inte gett mig någonting som jag inte kunnat räkna ut själv. Man kan inte låta bli att fundera på hur elever på Göteborgs universitet någonsin ska kunna börja bidra till BNP, om föreläsningarnas höjdpunkter i likhet med denna bortkastade kväll utgörs av kaffet och frallan.
Länge leve forskningen!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: