Edvins Kängor

Hem » Uncategorized » Om kosttillskott

Om kosttillskott

Ljungström, chefen på företaget som tillverkade kosttillskott drämde näven i skrivbordet och skrek ”FAN! Det här håller inte!” Han hade just fått ta del av Ekonomichefens rapport om vikande försäljningssiffror.

Hans sekreterare fick order att kalla till ett möte redan samma förmiddag. Försäljningschefen, Marknadsföringschefen, Produktionschefen, Personalchefen och Kundcontrollern blev kallade.

”Det här går inte längre!” dundrade chefens myndiga stämma! Kunderna sviker redan efter första provleveransen! FAN, vi måste behålla kunderna LÄNGRE! Hur gör vi? Nån som har en idé?

Produktionschef Kollerbäck tog till orda: ”Vi kanske skulle börja tillverka preparat som verkligen fungerar?”

”HÅLL KÄFT!” skrek Ljungström. ”Det vet du väl för fan att det inte finns några preparat som fungerar!? Men vi måste få KUNDERNA att tro att dom fungerar! Fan, dom genomskådar ju oss direkt! Snåla jävlar, provpaketet ska dom ha, som bara kostar 39:90 i porto, men sen säger dom upp skiten direkt!

Hur gör vi? Någon?”

Det var tyst i konferensrummet. En lång stund. Det var chefens egen sekreterare som bröt tystnaden.

Ljungström drog efter andan som om han tänkte skrika ”Håll käft” till henne också, men hejdade sig. Om ingen annan hade några idéer så kunde hon ju få säga sitt. Sekreteraren, som tystnat just i meningens inledning och nu satt och såg storögt och gapande på Ljungström, harklade sig försynt och sa:

”Om vi gör så här: Vi skickar provpaketet med en månads förbrukning, som vanligt. Med ett brev att man inte kan räkna med att märka någon skillnad förrän efter tidigast sex veckor.

Sen, efter en månad, så skickar vi två månaders förbrukning och fakturerar till ordinarie pris. Då måste dom ju käka även i alla fall halva den sändningen, innan dom märker att det är bluff?”

”Jaha? Fortsätt.” sa Ljungström.

Sekreteraren fortsatte: ”Jo, och sen, alltså redan två månader efter första sändningen, så skickar vi TVÅ månaders förbrukning till!”

”Huh?” sa Ljungström.

”Ja”, fortsatte sekreteraren, ”men då blir ju de flesta kunder så jävla förbannade, och sliter upp paketet för att hitta fakturan, med vårt telefonnummer, så dom kan ringa och säga upp vidare leveranser…”

”Ja, det vet jag väl! Det är ju därför vi sitter här!” sa Ljungström, fast han egentligen inte satt, utan vankade av och an i skenet av projektorns lampa.

”Jo”, sa sekreteraren, ”men då har vi skickat med ett brev, där det står, på översta raden: ”Nu är det viktigt att fortsätta” och så drar vi nån vals om varför man måste fortsätta använda preparatet. Att man blir stel i lederna och får förstoppning och så.”

”Fan, det är ju genialiskt!” sa Ljungström. ”Då har vi ju faktiskt blåst dom på FYRA månaders förbrukning av den här värdelösa skiten! Det blir ju nästan sjuhundra spänn! Av varje kund! Och nån dum jävel kommer säkert att fortsätta ännu längre!”

”Jag vet”, sa sekreteraren och log och hoppades på befordran.

*************************

Detta är givetvis en av mig uppdiktad historia. Men jag gick på bluffen när kosttillskottsfirman ringde. Leveranserna kom som ovan beskrivet, och brevet likaså. Jag ringde och sa upp prenumerationen, men fick alltså ändå betala fyra månaders förbrukning. Kapslar för två månader ligger fortfarande och skramlar i sin ask nånstans…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: